hej idag ska vi läsa litte  fakta om dressyr       (Har kopierat)  

Dressyr (ridsport)

 

Ekipage under en kürtävling, dressyr som rids till musik.

Dressyr är en ridsportsgren med det huvudsakliga syftet att göra hästen användbar och angenäm att rida och att främja samspelet mellan ryttare och häst. Den nuvarande ridsportens dressyrridning är en klassisk ridning som har sin grund i militärens krav på praktisk ridning från 1800-talet fram till militärens "avhästning" under mitten av 1900-talet.

Vid dressyrtävling och även vid träning skall hästen ridas enligt Tävlingsreglementet (TR); "Halsens och nackens resning skall anpassas efter hästens utbildningsståndpunkt och så att huvudet närmar sig lodplanet med nosen något framför lodlinjen genom ögat." Detta är en förutsättning för att få hästen "på tygeln". Kännetecken för samling, förutom nosens placering är att nacken alltid är halsens högsta punkt, att bröstryggen höjs, att länden är välvd samt att bakbenen placeras längre fram inunder hästen. Ju längre in under hästen bakbenen placeras, desto mer samlad är hästen och ju mer samlad hästen är desto mer vikt placerar den på bakpartiet. Hästen ser därmed ut att ha sänkt bakpartiet och höjt frampartiet. Dagens dressyrdomare och ryttare som tävlar i grenen dressyr tolkar Tävlingsreglementet (TR) på ett annat sätt än man gjorde förr. Förr ansåg man att det enda rätta var att rida hästen med dennes mungipa i lodlinjen genom ögat. Även om hästen reds med nosen i lodlinjen genom ögat, så var det så att säga "bakom hand"/inte "på bettet". Förespråkare för den äldre tolkningen kallar sin ridning Klassisk dressyr. Numera kan man se att hästen rids, under både träning och tävling, oavsett land eller nivå, oftast med nosen i eller bakom lodlinjen genom ögat, "bakom hand"/inte "på bettet". Detta anses ge en onaturlig form som kan vara skadlig för hästen. En extrem variant av ridning "bakom hand/inte "på bettet"" kallas rollkur, och anses av många som rent djurplågeri. Detta är dock inte bevisat i forskning. Det som är bevisat är att rollkur kan vara plågsamt för hästen om den kommer till den positionen genom tvång.

Hur man samlar hästen enligt Tävlingsreglementet (TR); "Samling uppnås och utvecklas genom att bakbenen med mjukt böjda leder engageras framåt under hästens kropp, varvid en tyngdpunktsförflyttning sker framifrån och bakåt. Detta åstadkommes genom att ryttaren under korta men ofta upprepade moment aktiverar sina framåtdrivande hjälper (säte och skänklar). Därvid drives hästen framåt mot en mer eller mindre stillastående hand, som fångar upp en del av rörelsen framåt för att åstadkomma eftergift i bakben, rygg, hals och nacke och därmed en efter hästens utbildningsståndpunkt och byggnad väl avvägd resning av hals och huvud. Med andra ord "stämmes hästen av" mellan ryttarens framåtdrivande och förhållande hjälper, varvid s.a.s en del av rörelsen framåt "släppes igenom" så mycket att hästen bringas röra sig i just det tempo, som ger dess gång avsedd takt och balans. Samling erhålles således ej genom ett förkortande av tempot genom en enbart förhållande eller dragande hand, utan i stället genom ökad framåtdrivande inverkan med säte och skänklar mot en mjukt förhållande, uppsamlande och avstämmande hand med syfte att engagera bakbenen djupare under hästens kropp. Samling får sålunda ej förväxlas med långsamt tempo."

Vid tävling i dressyr är målet att hästen skall visa fria och spänstiga gångarter varvid ekipaget skall vara såpass samspelt att inga hjälperskall synas, utan det skall verka som om ekipaget dansar fram tillsammans.

Ekipagen tävlar i diverse klasser med huvudindelningarna som brukar göras enligt följande:

• Lätta klasser: LC till LA där LA är det mest avancerade. Innehåller rörelser såsom: volter, tempoökningar/minskningar, öppna, sidvärtesrörelser, bakdelsvändning, ryggning, halt.
• Medelsvåra klasser: Medelsvår C, B och A. Sluta, galoppombyten, förvänd galopp, galopp-piruett, bytesserier.
• Svåra klasser: Bland annat S:t Georges och Grand Prix, till exempel byten i vartannat och varje steg, piaff och passage.

Dessutom förekommer så kallade kürprogram där ryttaren skall rida ett egenkomponerat program till egenvald musik med utvalda rörelser.

Innehåll   [göm]  1 Rörelser inom dressyrridning 2 Dressyrryttare (exempel) 3 Se även 4 Externa länkar

Rörelser inom dressyrridning [redigera]

Utökad trav är ett vanligt inslag i de högre klasserna inom dressyren. I den utsträckta traven förlänger hästen steget och ökar takten markant.

• skritt
• trav
• galopp
• halvhalt; en övergående samling av hästen under rörelse varigenom steget för ett ögonblick förkortas och att hästen täcker mindre mark, vilket inte är riktigt samma sak som att minska tempo. Används ofta för att göra hästen redo för ett nytt kommando.
• ridning på volt
• ryggning
• vändningar; framdelsvändning och bakdelsvändning
• skänkelvikning (enklare sidvärtsrörelse)
• skolorna; öppna, sluta, förvänd sluta (svårare sidvärtsrörelser) där hästen rör sig ställd i nacken och böjd i bålen under ökad samling på dubbla spår
• piaff; en taktfast hög, mycket samlad trav under knappt skönjbar förflyttning framåt
• passage; en samlad kadenserad trav med höga, taktmässiga rörelser under tydligt vilande i steget
• piruett; helomvändning på bakdelen i samlad galopp

Rörelsen pesad, som innebär att hästen stegrar sig, ingår i de högre skolorna och utförs numer bara inom akademisk ridkonst och vidSpanska ridskolan i Wien. Rörelsen är inte tillåten inom vanlig dressyr.

Utöver dessa rörelser följer man även vissa mönster på banan, som kallas ridvägar, som då kan innebära att man vänder hästen snett över manegen, rakt upp längs mitten eller till och med vänder tillbaka genom volter och liknande. Dressyrprogram för nybörjare på väldigt lätta nivåer kan innehålla dessa vägar som då enbart rids i skritt, trav eller galopp. Programmen kan innehålla enstaka lättare rörelser som ökar ju svårare programmen är, exempelvis ryggning, bakdelsvändning eller olika vändningar . Dessa program rids främst av ungdomar och barn på klubbnivåer eller för att ta ridborgarmärket.

Rörelser som numera endast tränas och visas vid till exempel Spanska ridskolan i Wien ochCadre Noir i Saumur, Frankrike.

• levad och pesad; där hästen i maximal samling sänkt bakdelen så mycket att framdelen med böjda knän lyfts från marken i jämvikt. Pesad kan jämföras med att hästen stegrar sig, medan hästen i levad snarare vilar på bakbenen och sitter som en kanin.
• croupade, hopp på stället varvid hästens fram- och bakben ska vara starkt och lika mycket krökta
• courbette; där hästen med sänkt bakdel, upplyftad framdel och starkt böjda framben utför ett flertal hopp framåt på bakbenen
• ballotad; hopp på stället varvid hästens fram- och bakben ska vara starkt böjda och bakbenens hovar riktade bakåt
• kapriol; där hästen stegras och bakbenen stöter ifrån, varvid hästen lyfts upp i luften; vid dess högsta punkt (då kroppen är horisontell) görs en kraftig bakåtspark.

Dressyrryttare (exempel) [redigera]

• Jan Brink
• Kyra Kyrklund
• Ulla Håkansson
• Isabell Werth
• Nicole Uphoff
• Anky van Grunsven
• Pether Markne

den gillar honing 

såå söta följ min blogg 

jätte söt 

fler söta bilder men inte arabiska fullblod

Hej  vill bara säga att jag kopierat det här så ni vet från google.Här kommer lite häst fakta

Tamhäst (Equus ferus caballus) är en domesticerad underart av vildhästen som tillhör släktethästar (Equus). Hästen domesticerades för cirka 10 000 år sedan, och har sedan dess använts som dragdjur eller riddjur, men även som föda och för att producera mjölk eller djurhudar. Under lång tid har man avlat fram flera skiftande typer i färg och kroppskonstitution, vilka utvecklats till dagens hästraser. Idag är hästen fortfarande vida använd som arbetsdjur, till nöje och fritid, och inom sport.

Detta avsnitt är en sammanfattning av Hästskötsel

En häst behöver daglig skötsel för god hälsa. En häst vid bra hälsa är pigg och vaken med bra hållning, glansig päls och den äter och dricker normalt. En häst som vilar på bakbenen är normalt men om hästen vilar på ett framben är det ofta tecken på hälta.

För att se till att hästen har en bra allmänhälsa har man dagliga rutiner runt hästens skötsel. Hit hör visitering, ryktning och mockning. När man visiterar hästen kollar man efter skador, svullnader eller sjukdomstecken hos hästen för att tidigt kunna upptäcka om det är något fel på hästen. Man måste också rykta hästen varje dag, så inte sand och annat lägger sig under sadeln eller annan utrustning och skaver. Rykten stimulerar även huden, ger hästen massage och vårdar pälsen så den blir blank och välmående. I karlederna ovanför hovarna kan smuts samlas och ge skavsår och inflammationer som kallas mugg eller rasp. Att ta pulsen och tempen på hästen regelbundet är även ett sätt att upptäcka om något inte är normalt med hästen. En vanlig häst har en normal kroppstemperatur på ca 38 grader och en puls på 35-42 slag i minuten i viloläge. Dessa värden är något högre hos föl.

En del hästägare väljer även att klippa sina hästar vintertid då vinterpälsen kan göra rengöringen mycket svårare. Utegående hästar bör då få ett täcke på sig som kompensering för den förlorade pälsen. En del mindre ponnyer och hästar som till exempel Islandshästen ochShetlandsponnyn får mycket kraftig vinterpäls, som kan vara obehagligt varm för ponnyn när den tränas eller står inne i stallet och då kan man klippa pälsen. Det finns många olika sorters klippningar som tillämpas på olika hästar efter vad de används till. Några exempel är helklippning då all päls klipps bort, även från huvud och ben, eller hunterklippning då allt hår utom vid sadelläget och på benen klipps bort. Detta är vanligt på hästar som rids mycket i jakt eller i skogen då håret på benen skyddar mot vassa grenar. Man kan även klippa enbart mage, bog och hals eller när man bara rakar den nedre delen av hästens kropp, från bakom öronen, ner över framsidan av halsen och nedre delen av hästens kropp och ben. (spårklippning). I skötsel ingår även trimning av till exempel klippning av man, hovskägg och svans, ryckning eller stubbning av manen och trimning av öronhåren. Hästarnas känselhår på mulen bör dock inte klippas då hästen använder dessa för att sålla bort skräp och främmande objekt i maten och för att känna sig fram.

Mockning är viktigt så att inte hovarna ruttnar och så att hästens box/spilta ser fräsch och fin ut. Hästens hovar vårdas var 6-8 vecka av hovslagare. Antingen skär man bara bort övervuxet horn, man verkar hästen, eller så skor man hästen så hovarna håller för mer slitage. En del hästar som inte arbetas mycket på hårt underlag eller raser med mycket hårda hovar kan gå utan skor. En del hästar behöver bara skor fram och kan gå barfota baktill. Hästar bör dock skos i de flesta fall då hästens fötter är relativt små gentemot kroppsstorleken och hovarna fungerar absorberande på stötar som sker när hästen sätter en fot i marken. Skorna bör även bytas om de sitter löst, om hästen har tappat en sko eller om hovarna börjar växa utanför skorna tidigare än 6-8 veckor.

Hästar är mycket uppmärksamma djur och man ska därför hantera dessa djur lugnt och med respekt. Men du ska inte låta hästen "bossa" över dig. Det är du som är bossen. Du ska självklart säga till hästen när den gjort fel, men slå den aldrig. Hästar lär sig snabbt ovanor och ibland är dessa svåra att bli av med. Om en häst någon gång blivit slagen eller misshandlad av människor finns det stor risk att denne har svårt att få förtroende för människor på nytt.

Veterinärvård [redigera]

Veterinären bör få undersöka hästen regelbundet även om inga synliga fel finns hos hästen. Då kan man upptäcka dolda skador eller sjukdomar tidigt. Vaccinering av hästen bör ske någon gång per år beroende på behov. Vanliga vaccinationer är stelkramp, hästinfluensa och botulism. Vaccination mot hästinfluensa är numera ett krav för att hästar ska få tävlas och för att få hästpass utfärdat om man vill föra hästen utomlands.

Hästar bör även avmaskas några gånger per år, oftast innan utsläpp för bete och under vintern. Avmaska kan man i regel göra själv men en veterinär kan hjälpa en med hur ofta och vilket medel som är bäst för hästen. Hästar bär naturligt på en stor mängd inälvsmaskar men det är när dessa blir för många som det kan vara farligt för hästen, även dödligt med svåra skador på inre organ.

Tänderna måste också hållas efter på hästen och då och då behöver de raspas. Hästens överkäke är bredare än dess underkäke. När hästen tuggar sliter den ner tänderna och eftersom käkarna är olika stora bildas vassa kanter på kindtändernas insida i underkäken. Detta kan göra att hästen får ont när den ska äta eller ridas. En hästtandläkare eller veterinär filar hästens tänder för att de ska hållas jämna.

Se vidare hästsjukdomar och hästmedicin.

Hästen i historien [redigera]

Huvudartikel: Hästens domesticering

Människan och hästen har samarbetat både i fred och krig sedan urminnes tider. Denna samverkan har inneburit att såväl tvinga jorden till att lämna större skördar till folkens försörjning som att vara behjälplig att erövra främmande länder eller att försvara de egna områdena. Hästen har varit livsvillkoret för nomadfolken för deras förflyttningar över stora områden. Som draghäst har den varit bondens hjälp vid plöjning av åkern och timmersläpning i skogen. Hästen har varit ovärderlig för kommunikationerna över långa avstånd för såväl post- som persontransporter, med vagn eller under sadel. Den har varit krigarens bästa vapen.

Riddare till häst, ur Codex Manasse av Walther von Klingen.

Det är svårt att föreställa sig hur människans sociala utveckling fram till dagens moderna samhälle skulle ha sett ut utan hästens lojala och oumbärliga medverkan.

I krig [redigera]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Kavalleri

Från omkring 2000 f.Kr uppträder i Främre Orienten och Indien folk som har hierarkiska adelssamhällen, vilka använder hästen och häststridsvagnen för att erövra mark. Omkring 1650 f.Kr invaderades Egypten av hyksossom införde stridskonst med häst, varefter hästen fick en militär betydelse i landet. Hurriterna använde hästar som dragare till stridsvagnar, och de hästägande utgjorde hurriternas högsta klass (marjanni). Skyterna var andra som brukade hästen i krig, men till skillnad från de tidigare red skyterna sina hästar och var lätt beväpnade med pilbågar. I Perserriket ingick ryttare med pilbågar i hären från 500-talet f.Kr I Solonskonstitution för Aten från 590-talet f.Kr är hippeis (riddarna) statens andra jordägande samhällsklass, och utgörs av dem som har en viss avkastning från sitt land. Från omkring 1200 f.Kr (mykenisk tid) börjar den beridna militären i Grekland använda järnvapen i stället för pilbågar, men aristoi strider även med hästdragna stridsvagnar av brons. UnderFilip II av Makedonien indelades det adliga rytteriet i flera regementen (ilen), och använde i första hand lans.^[4]

Under kungatiden i Rom skulle varje distrikt (tribus) ställa 100 ryttare (celeres) till förfogade för landets armé. I Servius Tullius författning, som fortfor att gälla under republiken, indelades härförsamlingen efter 5 förmögenhetsklasser i 193 centurior, av vilka 18 centurior var ryttare - dessa hade högst förmögenhet i armén. Ryttarna användes bland annat i första och andra puniska kriget, efter vilka ryttarna, ordo equester, blir ett stånd som exploaterar de romerska provinserna, och som tar makten i Rom på 100-talet f.Kr Bortsett från deras militära plikter, fick ordoequesterna under Gaius Sempronius Gracchus domarämbeten. Dessa blev under Augustus regeringstid ämbetsadel i provinserna.^[5]

Under folkvandringstiden började hästen också i norra Europa få en större militär funktion, samtidigt som hunnerna, ett beridet mongolisktfolkslag, invaderade delar av Västeuropa. Efter hand utvecklades den beridne riddaren och soldater till häst i tunga rustningar vilka blev det viktigaste militära vapnet under medeltiden tills bruket av långbågarna och eldvapnen blev det effektiva försvaret mot en anfallande riddarhär.Kavalleriet med lättare skyddsutrustning fortsatte dock att vara en kraftfull del av de europeiska arméerna fram till första världskriget då de moderna eldvapnen gjorde det omöjligt för hästen att delta i vidare större krigsinsatser. I och med andra världskriget hade kavalleriet helt spelat ut sin roll och arméerna "avhästades".

Européernas stridshästar [redigera]

Riddarna utbildade sina hästar sakta och noggrant då de antog sig ha sina hästar hela sitt liv. Man började heller inte att utbilda hästen innan den hade bytt ut alla sina mjölktänder, då den är fem år.^[6]

Under den här tiden präglades ridkonsten av stridsidealet och därav var det främsta målet med utbildningen av hästen ofta stridsgångartenterre à terre. Detta då gångarten lämpas sig ypperligt i strid då man kunde föra hästen framåt, bakårt, åt sidorna, stanna och även accelerera. Det var även möjligt att i denna gångart stanna upp och utföra en levad, vilket gjorde ryttarens rörlighet i striden komplex.^[7]

Piruetten var en grundläggande skola i de högre skolorna som var ytterst användbar i strid då den uteslutande består av vändningar och rörelser åt sidorna. Genom piruetten kunde ryttaren enkelt föra sin häst i närkamp eftersom piruetten kan utföras i alla gångarter; skritt, trav och galopp, men även i terre à terre.^[8]

Levaden, som är en vidareutveckling av piaffen, var även den en viktig del av vad en stridshäst var tvungen att kunna. Levaden är även en viktig grund för vidareutbildning.^[9]

Terre à terren var en konstgångart där hästen genom grundpositionen levad tog sig framåt genom att låta framhovarna ta mark för att därefter än en gång göra levad. Denna gångart ersatte galoppen fullständigt i strid då hästen var mycket mer rörlig i denna gångart. Terre à terren gjorde det möjligt att göra utfall mot sin motståndare, då den från sin grundposition kunde uppnå en maximal acceleration. Denna övning kallades carriere.^[10]

Trots att terre à terre ofta var målsättningen med hästens utbildning fulländade den inte - det var kapriolen som krönte hästens utbildning. Kapriolen är ett kraftfullt språng i luften där hästen slår ut med sina bakben vilket var ett farligt vapen i strid. Enkelt beskrivet är kapriolen en explosion ur samlingen. Emellertid användes oftast den stående kapriolen, dock är det inget äkta skolsprång utan endast av den halvhöga skolan. Ändå är den stående kapriolen ett mycket effektivt försvar i striderna då den behöver mindre förberedelse.^[11]

Dessa rörelser hade stor betydelse på stridsfältet, men vägen från en outbildad till en utbildad häst var lång. Nämnda skolor är enbart de som främst användes i strid och består enbart av den senare halvan av hästens utbildning. Stor vikt lades vid grunden och grundskolorna så som öppna och sluta, vilket är två skolor som handlar om ökad böjning och innertramp av de olika bakbenen.

Hästen idag [redigera]

Banhoppning, Baltic Cup Show jumping. Shannon Mejnert på Sandy.

Tornerspel.

Hästen spelar fortfarande stor roll i dagens samhälle, men på annat sätt än förr. Hästverksamheten tillgodoser nu människors behov av meningsfulla relationer, fritidsaktiviteter och sportutövning.

Hästsporten har ökat kraftigt och innefattar tävling, idrott och andra rekreationsaktiviteter med hästar. Hästsporter som utövas över hela världen är främst ridsport (banhoppning, dressyr etc), samt trav- ochgaloppsport, och även hästpolo. Särskilt har ridsporten många sociala förtjänster och har en unikt bred folklig förankring. Stallet är en av de mest betydelsefulla fritidsgårdarna för många ungdomar - ansvaret för ett levande djur kan bidra till personlig mognad för unga människor. Det finns vidare olika verksamheter med hästar utöver utövande av sport: avel, turism i olika former, brukskörning, ridskolor med olika inriktningar, terapi och rehabilitering. Till detta kommer kringverksamheter som hovslageri, försörjning av alla hästar med foder, handel mm.

Timmerhästar.

Hästnäringen har idag stor betydelse i samhället, både socialt, kulturellt och ekonomiskt.

Hästen används numera sällan som arbetsdjur men håller på att återerövra en del gamla uppgifter, nu i kraft av att den är naturlig och miljöanpassad. I parkskötsel och skonsam skogsskötsel är hästen på väg tillbaka.

Hästsport innefattar sport, idrott och andra rekreationsaktiviteter med hästar.

Hästsporter som utövas över hela världen är ridsport (banhoppning, dressyr etc), travsport, galoppsport och hästpolo. Det finns också många hästsporter med begränsad kulturgeografisk utbredning, bland annat rodeo, tjurfäktning och engelsk rävjakt.

Historik [redigera]

Hästsport och ridsport har existerat ända sedan hästen tämjdes i Mellanöstern för 6 000-7 000 år sedan. I främre orienten och Indian hade man bland annat utvecklat ryttarlekar som liknar vår dags gymkhana. Även kapplöpningar och en enkel variant av hästpolo hade utvecklats i detta område. I norra orienten, mot ryska gränsen spelades många olika ryttarlekar där man bland annat skulle riva tält eller sticka vildsvinmed svärd eller lansar.

I Mesopotamien och Egypten användes hästdragna stridsvagnar under andra årtusendet f. Kr. i strid, nöjesjakt och rekreation. De största körtävlingarna kom dock under antiken och under romarrikets storhetstid. I både Grekland och Rom kapplöpte man med häst och vagn och i Grekland blev kapplöpningen en olympisk gren år 680 f.Kr i de 25:e olympiska spelen. I Rom var dessa kapplöpningar så stora att de tävlande ekipagen till och med "sponsrades" av olika politiska grupper. Vagnarna märktes även i antingen rött, grönt, blått eller vitt, beroende på vilken årstid de användes. Dock var känslorna så starka under dessa tävlingar att många av dem slutade med svåra upplopp på gatorna i Rom.

Under 1600-talet uppfördes i Sverige flera kungliga beridarebanor för olika former av ryttartävlingar.

Banhoppningen blev officiell statussport 1865 efter att "Royal Dublin Society" anordnat tävlingar i långa och höga hopp under en utställning. Intresset för ridsporten ökade stadigt under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet och år 1900 var hoppning godkänt som en olympisk gren i OS i Paris. Dressyren blev godkänd 1912.

I samband med att intresset för ridsporten ökade även efterfrågan på hästar som klarade av påfrestningarna och som hade talang för antingen hoppning eller dressyr eller både och. Många sporthästar som de tyska varmblodshästarna Hannoveranare och Holsteinareutvecklades och även större hunterhästar för jaktritt och hoppning. Nästan alla varmblodshästar utvecklades med hjälp av det engelska och det arabiska fullblodet som gav snabbhet och ädla linjer till de nya ridhästarna. Talanger inom hoppning, dressyr och fälttävlan användes vidare i aveln och idag har vi ett väl utvecklat system för avel och träning av tävlingshästar på elitnivå.

Tävla med ponny [redigera]

Sedan mitten av 1900-talet har man även tävlat ponny på elitnivå och utvecklingen av ponnyer som mötte kraven på atletiska förmågor och som ändå var lugna och stabila i temperamentet som gjorde dem lätthanterliga blev en trend som håller i sig än idag. Bland annat utvecklades den brittiska och den tyska ridponnyn och idag har Sverige även börjat utveckla en svensk ridponny. hejdå måste sluta tyväär men följ gärna min blogg